De flesta människor använder någon form av kognitivt stöd i sin vardag – till exempel klocka för att hålla reda på tiden, kalender för att hålla reda på vad som händer, inköpslista för att inte glömma bort att köpa frukt. Det som skiljer sig åt är vilken typ av stöd man behöver.
Personer med kognitiv funktionsnedsättning behöver ofta använda mer stöd – och även till exempel små barn helt utan funktionsnedsättning behöver stöd av sina föräldrar för att hålla koll på tiden och att komma ihåg vad de ska göra, eftersom deras kognitiva förmågor är inte fullt utvecklade. Hjärnan är inte färdigvuxen förrän i 25-årsåldern!
Kognitiva funktionsnedsättningar kan vara tillfälliga, som vid depression och utmattningssyndrom, MS-skov, som biverkning av cancerbehandling eller post-exertional malaise vid ME – eller för den delen vid ”gravidhjärna”.
Personer med ADHD, autism och/eller intellektuell funktionsnedsättning är grupper som ofta har stor användning av kognitivt stöd. Även personer som insjuknar i demenssjukdomar kan behöva kognitivt stöd av olika slag, till exempel hjälpmedel som underlättar för dem att hitta i omgivningen.